Det många bakterier har i dagens läge blivit resistenta eller motståndskraftiga mot antibiotika. För att inte vidade försvåra situationen, måste man vara säker att antibiotika som man använder är effektiv mot bakterier i fråga.

Det är många gånger svårt att utvärdera bakteriernas betydelse som primära sjukdomsalstrare. Det har diskuterats i litteratur om vattenbakteriernas patogenitet dvs. om de är primära eller sekundära sjukdomsalstrare. Hittar man en eller flera olika bakteriearter i fiskarna samtidigt, behövet det inte betyda, att de är primära sjukdomsalstrare. I normal kondition har fiskar en mycket bra motståndskraft mot olika vattenbakterier.

Det är absolut omöjligt att diagnostisera sjukdomar enbart genom att studera symptomer på levande fiskar. Misstänker man bakterierna så måste de renodlas och identifieras.

För att komma vidare skall fisken tas från akvariet, (evetuellt bedövas) och hudprov tas försiktigt för att hitta eventuella hudparasiter. Därefter skall fisken sättas i ett speciellt litet skötselakvarium, för att 1) den kan bättre behandlas och observeras, 2) att den kan vara i lugn och ro utan att bli jagad eller stressad samt 3) att den inte för smittan vidare.

Bakterie- och virussjukdomar kan sprida sig via vattnet från fiskens hudsår, via den smittbärande fiskens avföring etc.

Sjuka fiskar isolerar sig från stimmet samt gömmer sig ofta, för att kunna få vara i fred utan att bli kontinuerligt jagad av andra.

Uppdaterat: 15.12.2001 © 1997-2002 Jukka Järvi

Up