Det många bakterier har i dagens läge blivit
resistenta eller motståndskraftiga mot antibiotika.
För att inte vidade försvåra situationen, måste
man vara säker att antibiotika som man använder
är effektiv mot bakterier i fråga.
Det är många gånger svårt att utvärdera
bakteriernas betydelse som primära
sjukdomsalstrare. Det har diskuterats i
litteratur om vattenbakteriernas patogenitet
dvs. om de är primära eller sekundära
sjukdomsalstrare. Hittar man en eller flera
olika bakteriearter i fiskarna samtidigt,
behövet det inte betyda, att de är primära
sjukdomsalstrare. I normal kondition har
fiskar en mycket bra motståndskraft mot olika
vattenbakterier.
Det är absolut omöjligt att diagnostisera sjukdomar
enbart genom att studera symptomer på levande
fiskar. Misstänker man bakterierna så
måste de renodlas och identifieras.
För att komma vidare skall fisken tas från
akvariet, (evetuellt bedövas) och hudprov tas
försiktigt för att hitta eventuella hudparasiter.
Därefter skall fisken sättas i ett speciellt
litet skötselakvarium, för att 1) den kan bättre
behandlas och observeras, 2) att den kan vara i
lugn och ro utan att bli jagad eller stressad
samt 3) att den inte för smittan vidare.
Bakterie- och virussjukdomar kan sprida sig via
vattnet från fiskens hudsår, via den smittbärande fiskens avföring etc.
Sjuka fiskar isolerar sig från stimmet samt
gömmer sig ofta, för att kunna få vara i fred
utan att bli kontinuerligt jagad av andra.
Uppdaterat: 15.12.2001 © 1997-2002 Jukka Järvi
Up