Hemsidan
Etik
Sjukdomar
Länkar

Flagellater
 
  Bakterier
Dinoflagellater
Flagellater

Ichthyobodo negator(Costia negatrix

Ichthyobodo negator(Costia negatrix)är en tiiplattad päronformad flagellat, som med en vidfäftningsskiva fästar sig på värdfiskens hud eller gälar. Parasiten är mycket liten, 10 - 12 µ lång och 4 - 6 µ bred.

Costian (som den kallas för)räknas till "svaghetsparasiter", eftersom den enbart angriper fiskar som av någon orsak är försvagade.

Den kan vistas enbart korta perioder utanför en värdfisk. Costian har troligtvis även ett vilostadium. Den har i experimentiella förhållanderna klarat sig flera dagar på botten. Costiasis diagnostiseras lättast med ett mikroskop av gälar eller hudavstryk.

Som symptom kan nämnas hud- och fenskador. Fiskens hud är fläckvis gråaktig beroende på förtjockning och slemavsöndring. Dessa symptom räcker dock inte för att kunna diagnostisera costian.

Parasiten förökar sig genom delning. Costian sprider sig lätt i hudkontakt mellan fiskar.

Hexamita (Spironucleus)

(Spironucleus) Hexamita finns ofta i tropiska sötvattensfiskar. De är mycket små (7 - 12 µ). Vanligtvis lever dessa parasiter i fiskens tarm eller gallblåsa. De skadar ofta tarmen så att sekundära bakterieinfektioner lätt kan uppstå. Vid massiv förekomst kan man hitta parasit iverallt i fiskar. Också Hexamita har vilostadium utanför fisken.

Parasiten kan infektera nya fiskar via vilostadiet, men troligtvis också via aktiva flagellater som kommer med anföringen, vilket andra fiskar direkt kan uppta.

Hos cichlider förekommer Hexamita symphysodonis (=Spironucleus symphysodonis). Hos bl.a. diskus, oscar, tanganyika- och malavicivhlider förekommer en mycket omdiskuterad hudsjukdom "Hole in the head", "Head and lateralline erosion" eller "Lochkrankheit".

Man hittar typiska symptom (hudsår) bara hos större fullvuxna fiskar, mindre fiskar tål antagligen inte tillräkligt stora skador (parasitmängder) utan dör redan tidigare.

Dessa sår uppstår enligt Bassleer (1983) genom att parasiter samlas under huden, vilket därigenom skadas. Tillsammans med bakterieinfektionen uppstår hål.

Sjukdomen kan lätt diagnostiseras genom att i mikroskop studera sjuka fiskars avföringar. Hittar man snabbt simmande flagellater är saken klar.

Trypanosoma-, Cryptobia- och Trypanoplasma-arter

Trypanosoma-, Cryptobia- och Trypanoplasma- arter lever i fiskens blod. Hos fisken finns ofta inga symptom, men i svåra fall är fisken apatisk och anemisk (fisken värkar sovande).

dessa blodparasiter behöver någon annan parasit (t. ex. igel) för att transportera den från fisk till fisk, så att de blir knappast någon större problem i akvariet.

Misstänker man blodflagellater, dödar man fisken och tar lite blod på objektglaset. Med mikroskop letar man flagellater mellan blodceller.

Blodflagellater kan knappast behandlas, men man kan hindra deras utbredning genom att inte släppa iglar eller fisklusar (Argulus)i akvariet.

Uppdaterat: 15.12.2001 © 1997-2002 Jukka Järvi

Up